Det blev ett tungt och smärtsamt Paris maraton igår men samtidigt fantastiskt lärorikt.

Jag värmde upp ordentligt inför loppet och tyckte jag kände mig bra i kroppen men när loppet väl satte igång kände jag väldigt snabbt att det inte fanns ordentligt tryck i kroppen. Redan efter tre kilometer hade jag tappat kontakten med tätklungan och i den vevan började jag även få smärtor i min högra höft som ligger ur led.

När jag tappade tätklungan kände jag hur min mentala inställning sjönk. Detta tror jag i sin tur gjorde til att jag kände av höften mer än jag hade gjort om jag legat med i klungan och haft det att koncentrerar mig på. Nu började jag samtidigt slå på mig själv mentalt för att jag inte var i tillräckligt bra form för att hänga med i klungan som jag vet att jag ska kunna klara. Det slutade i alla fall med att jag fullföljde loppet på tiden 1:55.33 vilket blev en 11 plats och 20 min efter vinnande Julien Casoli.

Det som gjorde detta lopp extra lärorikt var att jag hade min mentala rådgivare Johannes med mig. Efter loppet gick vi helt enkelt igenom vad som hände och han hjälpte mig att första det mentala mönster som jag beskrev ovan. Vi gick även igenom hur jag ska handla om jag känner att jag inte är i form på något annat lopp samt hur jag ska göra för att stänga ute smärtan på bästa sätt. Visst är den smärta jag har skitjobbig men problemet med höften är inget som förvärras av smärtan för stunden.

På ett sätt var det faktiskt bra att jag körde mindre bra och på grund av det skickade in mig själv i mina destruktiva mentala mönster. Hade det istället gått superbra hade ju det varit fantastiskt men jag hade inte fått gått igenom mitt destruktiva mentala beteende och hitta ett sätt att motarbeta det :-)

Lite bilder från helgen…