För några dagar sen satt jag och gjorde IPS-profilen. Det är ett psykologiskt test som Riksidrottsförbundet har satt ihop där man svarar på drygt 100 frågor för att sen avgöra sin mentala status och vad man behöver jobba på. En av frågorna vad något i stil med “Idrottar du för att se var din egen gräns ligger”. Jag satte direkt en 10a på frågan då det verkligen är något som känns rätt för mig. Anledningen till att jag idrottar på elitnivå och lägger ner den träning som krävs är egentligen inte för att jag en dag vill ta guld i Paralympics. Visst är det mitt mål på pappret och ett fantastiskt mål att ha. Ändå känner jag att mitt egentliga mål är att bli så bra som jag någonsin kan bli. Jag vill helt enkelt utveckla mig själv. I min mening är det utvecklingen som gör det hela spännande. När jag känner att jag går framåt i idrotten, även om det är genom en smågrej som att ta 2 kilo mer i bänkpress ger det en fantastisk boost. Att känna den känslan att jag bli bättre är helt enkelt fantastisk. Jag tror även att när jag väl står där högst uppe på prispallen på Paralympics kommer jag känna att det är något som saknas om jag inte utvecklade mig och lärde mig något av vinstloppet. Kanske känns främmande för många att höra, men det är helt enkelt så att jag brinner för utveckling.