Dock var det strul – mycket strul.

Dagen började med att jag och min lagkamrat Andrej hoppade på vår buss-transport till arenan från hotellet. Vi kom till arenainfarten och där tog det stopp. Det visade sig att vår chaufför hade glömt sin ackreditering och vakterna ville inte släppa igenom honom (även att han hade hela bussen full med idrottare). Efter drygt 20-min tjafsande med vakter kom vi till slut in till arenan. Väl där skulle jag och Andrej hämta våra ackrediteringar som det blivit något strul med. Detta var lättare sagt än gjort då ingen av funktionärerna på plats riktigt verkade veta var vi skulle få tag på dessa. Efter två timmars strul och mycket frustration senare fick vi till slut tag på ackrediteringarna. Vi var båda rejält irriterade över att inte få den tävlingsuppladdning som vi hade hoppats på.

När vi fick höra historian om våra övriga lagmedlemmars bussresa kände vi dock att vår dag varit helt okej. Busschauffören som de andra hade hittade inte till arenan vilket medförde att den annars 45-minuters bussresan tog 2 timmar. Detta bidrog i sin tur till att alla blev superstressade till sina tävlingar och inte hann värma upp. Mindre bra.

Känns som denna för-tävling var välbehövlig för arrangörerna för att utarbeta bra fungerande rutiner till när spelen börjar.

Väl inne på arenan för att tävla gick mitt lopp inget vidare. Jag slutade på en fjärde plats på en dålig tid för vilket jag tänker lägga skulden på min onda höft. Nu är jag hemma igen och jagar operationstid för fullt för att få den fixad.

Trevlig helg!

Aron

Vi for runt OS-arenan och försökte få koll på var vi kunde hämta våra ackrediteringar för att få tävla…

Full fart i loppet:

Tävlingen började med 1500m där jag lyckades knipa en 5e plats och ta mig i mål bara två sekunder efter segraren. Riktigt bra med tanke på att jag inte kunnat sitta i stolen på en dryg vecka. Efter det blev det en 4e plats på 5000m. Kände av höften rejält under 5000m loppet vilket känns surt. Jag vill ju så gärna att den ska funka fram till Paralympics för att slippa opereras vilket dock verkar svårt.

Tiderna var helt okej med tanke på att det var kallt och blåsigt på arenan.

Idag var jag ute och traskade vid OS-arenan och spanade in det området. I morgon ska jag köra 1500m där! Känns riktigt stort!

Nu är det dags att sova och ladda till i morgon :-)

Aron

Kallt på arenan. Tur att jag är erfaren och alltid har med mig mycket varma kläder…

5000m loppet.

Samtliga bilder Copyright David Burdus.

Jag tycker arenan ser riktigt häftig ut. Fågelboet i Peking var en nervkittlande upplevelse att tävla på. Bara grejen att komma in på en arena med 90 000 personer på läktarna är coolt. Riktigt coolt. Det är sådana ögonblick som jag tränar och lägger ner all tid för att få uppleva.

Tyvärr har jag strul med min högra höft just nu och hoppas verkligen att den ska hålla för helgens tävlingar men det borde den göra.

Trevlig helg och önska mig lycka till :-)

Skönt gäng med idée-sprutande människor som brainstormade:

Jag gillar hur fantastiskt anpassningsbart Ung Cancers namn är för en testikelcancer kampanj.

Ung Cancer + Testikelcancer = (P)ung Cancer

;-)

En skön bild om att vara produktiv och kunna fokusera i dagens distraktionsfulla samhälle:

30 år ska firas ordentligt:

Drygt 200 härliga personer som kämpar mot Barncancer var där och firade. Tillfällen som dessa får mig att första vilket otroligt jobb alla gör. Det är verkligen helt otroligt!:

Mr Amprazis:

BCF ambassadören Loa Falkman hade sanslös pondus på scen. Jag och Alexander hade sedan en härlig konverstion med honom nere i hans loge. Loa då i bar överkropp. Mer om det en annan gång ;-)

Måns, jag och Alex.

Alex tar i hand med BCF ambassadören Måns Zelmerlöw om att han ska köra Ride of Hope 2012! Stort! Nyhetsvärdet på facebook blev dock större i att Alex hade kostym på sig… Hmmm?

I morgon ska jag till Norrköping för att köra inomhus SM i friidrott. Ska bli skoj att få tävla inomhus då det var väldigt längesen jag gjorde det sist. Det blir en helt annan fartkänsla än utomhus. Efter Norrköping bär det sen av i ilfart tillbaka till Stockholm för att vara med när Barncancerfonden firar 30-år med popa och ståt!

Packad och klar med både kostym och tävlingsrullstol:

Stötta Barncancerfonden precis som Måns:

Jag värmde upp ordentligt inför loppet och tyckte jag kände mig bra i kroppen men när loppet väl satte igång kände jag väldigt snabbt att det inte fanns ordentligt tryck i kroppen. Redan efter tre kilometer hade jag tappat kontakten med tätklungan och i den vevan började jag även få smärtor i min högra höft som ligger ur led.

När jag tappade tätklungan kände jag hur min mentala inställning sjönk. Detta tror jag i sin tur gjorde til att jag kände av höften mer än jag hade gjort om jag legat med i klungan och haft det att koncentrerar mig på. Nu började jag samtidigt slå på mig själv mentalt för att jag inte var i tillräckligt bra form för att hänga med i klungan som jag vet att jag ska kunna klara. Det slutade i alla fall med att jag fullföljde loppet på tiden 1:55.33 vilket blev en 11 plats och 20 min efter vinnande Julien Casoli.

Det som gjorde detta lopp extra lärorikt var att jag hade min mentala rådgivare Johannes med mig. Efter loppet gick vi helt enkelt igenom vad som hände och han hjälpte mig att första det mentala mönster som jag beskrev ovan. Vi gick även igenom hur jag ska handla om jag känner att jag inte är i form på något annat lopp samt hur jag ska göra för att stänga ute smärtan på bästa sätt. Visst är den smärta jag har skitjobbig men problemet med höften är inget som förvärras av smärtan för stunden.

På ett sätt var det faktiskt bra att jag körde mindre bra och på grund av det skickade in mig själv i mina destruktiva mentala mönster. Hade det istället gått superbra hade ju det varit fantastiskt men jag hade inte fått gått igenom mitt destruktiva mentala beteende och hitta ett sätt att motarbeta det :-)

Lite bilder från helgen…

Aron

Mer info finns här: http://www.mornington.se/chums/

Vore kul att se många av er där!

//Aron