I kväll var jag ute och körde ett MTB-pass med min träningspolare Anders (aka Gubben). Planen var att köra en dryg mil och efter ca 6km gick Anders kedja plötsligt av. Ganska snabbt inser vi att han kommer behöva leda cykeln hela vägen tillbaka. Inte en särskilt rolig situation helt enkelt.

Vad gör vi? Börjar garva såklart! Ett skratt förlänger livet eller vad är det man brukar säga? ;-)

Såhär såg det ut ute i skogen.