Inför förra helgens Vätternrunda var nerverna på helspänn. Jag visste att jag skulle bli tvungen att köra på en tid runt 10-timmar för att fortfarande ha en chans på klassikern på under 24 timmar.

Dagarna inför loppet ägnades åt att minst en gång i timmen kolla väderleksrapporten och för varje prognos blev det tydligare att det skulle bli blåsigt – riktigt blåsigt. 

Stark blåst är bland det som sinkar mest när man cyklar. Du har säkert cyklat i motvind någon gång och känner igen känslan – som att cykla in i en vägg helt enkelt. 

Vi klev upp vid 01:30 på lördag morgon, åt en ordentlig frukost och begav oss mot starten i Motala. Allt gick fint och kl 03:22 rullar vi sen ut ur Motala påväg mot våra 30-mil runt Vättern. 

De första 10 milen ner till Jönköping flöt allt på utan missöden. Vi trampade på i hög fart i medvinden och ner vi vände nere i Jönköping gjorde vi det med en snittfart på 35km/h. 

Sen kom väggen. 

Att vända i Jönköping var precis som att köra in i en vägg. Det gick vita gäss på Vättern och det kändes som att vi stannade totalt efter att ha kört järnet ner hit. Efter ett tag hittade vi till slut flytet i motvinden och vi rullade på med bra fart.

Sen händer det som absolut inte fick hända. Min cykel går sönder. Se videon nedan så förstår du: 

Klicka gärna på ”Share” knappen nedan för att dela videon med dina vänner!

[social_sharing style=”style-15″ fb_color=”light” fb_lang=”en_GB” fb_text=”like” fb_button_text=”Share” tw_lang=”en” tw_button_text=”Share” g_lang=”en-GB” g_button_text=”Share” alignment=”center”]

Efter pedal-haveriet som tar omkring 15 minuter att fixa så fortsätter vi rulla norrut i motvinden och nu handlar det om att spara så många sekunder som bara möjligt. Mitt team gör ett fantastiskt jobb med att skydda mig så mycket som möjligt från vinden och till slut rullar vi in i Motala efter 10 timmar och 29 minuter. 

Med tanke på vinden och pedal-brottet är jag väldigt nöjd med tiden. Jag vet att jag inte hade kunnat köra fortare – som du kan se i videon är jag totalt slut när jag kommer i mål (precis som man ska vara). 

Vätternrundan var riktigt riktigt jobbig både fysiskt men också mentalt. Fram tills pedal-brottet gick allt kanon – vi var på väg mot en tid på runt 10 timmar när pedalen plötsligt går av. Istället för att kämpa på i ”mental-medvind” har vi nu både en mental och en väldigt verklig motvind. 

När pedalen gick av trodde jag att allt var kört. Jag trodde att min klassiker-satsning skulle gå åt pipan och att det bara var att packa ihop där och då. När teamet (dom är grymma) lyckas lösa problemet och vi inser att drömmen om klassikern fortfarande lever är det inte helt lätt att ladda om. 

Men precis det lyckades vi göra. Vi valde att fokusera på det positiva och se att även om allt är väldigt tungt och att vi har förlorat mycket tid så finns det fortfarande en möjlighet. Och den möjligheten – den ska vi ta! 

Vad tar jag med mig från Vätternrundan? – Jo jag tar med mig lärdomen att bara för att något skiter sig rejält betyder det inte att det är kört. Det betyder bar att man måste hitta ett sätt att lösa problemet och ta sig tillbaka igen. 

Så hur går det då med klassikern? 

Den lever fortfarande i allra hösta grad. Efter att ha kört Vasaloppet på 8:44 och Vättern på 10:29 har jag nu förbrukat 19:13 vilket betyder att om jag kan simma Vansbrosimmet på 47 minuter så har jag 4 timmar på mig till Lidingöloppet för att klara hela klassikern på under 24 timmar. Så drömmen lever fortfarande och det gör även insamlingen till Barncancerfonden. I skrivande stund har insamlingen genererat 273 983kr (helt fantastiskt). 

Vill du hjälpa oss att samla in 500 000kr? – Klicka då här: www.teamaron.se för att lämna ditt bidrag till Barncancerfonden du också (superstort tack på förhand)! 

Hoppas du haft en underbar midsommar!

Aron