Jämför inte din början med någon annans fortsättning

Du börjar träna och jämför dig med någon som tränat i tio år. Du startar företag och jämför dig med någon som byggt sitt i tjugo. Problemet är inte alltid att du jämför dig – utan vilka versioner du jämför. 

Det är lätt att titta på någon som har lyckats och tänka:

”Det där skulle jag aldrig klara.”

Jag vet det, för människor säger det till mig ibland.

De ser att jag har tagit mig till Sydpolen, bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro, simmat över öppet hav och genomfört en Ironman.

Men det de ser är resultatet.

De ser inte alla versioner av mig som kom före.

Och det är ett av de vanligaste misstagen vi gör när vi jämför oss med andra: vi jämför vår egen början med någon annans fortsättning.

Min resa började inte på toppen av ett berg

Jag fick cancer när jag var sju år. En tumör i bäckenet ledde till cellgifter, strålning och flera operationer. Till slut hamnade jag i rullstol.

När man ser mina äventyr i dag kan det nästan låta som att nästa steg efter sjukhuset var att bestiga Kebnekaise.

Så var det förstås inte.

Det fanns en tid när utmaningen inte var att ta mig till Sydpolen.

Utmaningen var att få vardagen att fungera igen.

Jag behövde vänja mig vid en kropp som fungerade annorlunda och hitta nya sätt att göra sådant som tidigare hade varit självklart.

Framför allt behövde jag börja upptäcka vad jag fortfarande kunde göra, i stället för att bara fokusera på det jag inte längre kunde.

Det var där resan började.

Sedan kom idrotten. Träningar. Små mål. Tävlingar. Misslyckanden. Framgångar. Nya försök.

Och långt senare kom bergen, haven och expeditionerna.

Problemet med att jämföra sig med andra

I dag har vi större möjligheter än någonsin att följa andra människors liv.

Vi ser kollegan som precis fått drömjobbet. Personen som springer maraton på en tid vi knappt kan föreställa oss. Entreprenören vars företag växer. Familjen som verkar ha ordning på allt.

Och utan att tänka på det börjar vi mäta våra egna liv mot deras.

Men jämförelsen är nästan alltid orättvis.

Du ser deras prestation, men känner hela din egen kamp.

Du ser deras år tio och jämför det med din månad två.

Du ser toppen av berget men inte alla steg som krävdes för att komma dit.

Resultatet blir ofta inte inspiration.

Det blir känslan av att ligga efter.

Självledarskap handlar också om vad du väljer att mäta

En viktig del av självledarskap är att kunna styra sitt fokus.

Du kan inte alltid bestämma vilka tankar som dyker upp. Men du kan bli bättre på att avgöra vilka tankar du ska lyssna på och vad du använder som måttstock.

Jag brukar tänka på skillnaden mellan avstånd och framsteg.

Föreställ dig att du har ett stort mål framför dig.

Om du bara tittar på avståndet till målet är det lätt att tänka:

”Jag har så otroligt långt kvar.”

Men vänder du dig om och tittar på vägen bakom dig kanske bilden blir en helt annan:

”Jag har faktiskt kommit ganska långt.”

Ingenting har förändrats i verkligheten.

Samma person. Samma mål. Samma position.

Det enda som förändrades var perspektivet.

Och perspektiv påverkar både energi, självförtroende och vår vilja att fortsätta.

Backa bandet när någon inspirerar dig

Det betyder inte att vi ska sluta jämföra oss med andra.

Andra människor kan vara fantastiska inspirationskällor.

Men jämför på ett sätt som hjälper dig.

Om någon har åstadkommit något du själv drömmer om, studera inte bara personen som den ser ut i dag.

Backa bandet.

Hur såg det ut när personen började?

Vad var deras första steg?

Hur lång tid tog resan?

Vilka misslyckanden kom på vägen?

Plötsligt ser du inte bara resultatet. Du ser processen.

Och processen är mycket mer användbar.

För nästan ingen stor prestation består av ett enda stort beslut.

Den består av många små handlingar som upprepas under lång tid.

Fyra sätt att jämföra dig smartare

1. Jämför rätt versioner

Är du precis i början av något, jämför dig inte med någon som hållit på i tio år.

Vill du använda personen som inspiration, jämför din början med deras början.

2. Titta bakåt ibland

Vi är väldigt bra på att se det som återstår.

Bli lika bra på att uppmärksamma det du redan har gjort.

Fråga dig:

Vad klarar jag i dag som jag inte klarade för sex månader sedan?

3. Gör nästa steg mindre

När ett mål känns övermäktigt är lösningen sällan att tänka ännu mer på slutmålet.

Gör i stället nästa steg så tydligt och litet att du faktiskt kan ta det.

När jag genomfört långa uthållighetsutmaningar har jag ofta behövt göra just så. Inte tänka på alla timmar som återstår, utan bara på nästa delmål.

4. Använd andras framgång som information

När någon lyckas behöver slutsatsen inte vara:

”Jag ligger efter.”

Den kan vara:

”Det där visar att det går. Vad kan jag lära mig av vägen dit?”

Det är en liten förändring i tankesätt, men en stor skillnad i känsla.