Jag var överlycklig över att få börja 1an. Äntligen få börja skolan , få läxor och egen skolbänk. Få nya klasskamrater och få leka i den stora klätterställningen på skolgården. Jag började skolan och det var precis allt det där och lite till. Vi spelade innebandy, fotboll och allt det där som barn gör. Men jag var ofta trött, glimten i ögat försvann – något saknades.
Om jag bara visste att snart skulle jag få beskedet. Livsförändringen. Cancern. En cancer som gjorde att jag skulle gå från frisk och energifylld fotbollsälskande grabb till killen som firade sin åttonde födelsedag med att få sin första cellgiftsbehandling.
Kommer ihåg hur jag satt där på sjukhusrummet, droppmaskinen pumpade in gift i kroppen medan vännerna sjöng ja må han leva. Hur jag för första gången satt där och inte var sugen på att äta tårta på min egen födelsedag. Den behandlingen var början på ett långt år av behandlingar, energilöshet, tappat hår och mycket mat som kom upp lika snabbt som den svaldes.
Efter det året trodde vi att allt skulle vara bra – att jag skulle bli frisk och kunna få leka med de andra barnen. Så blev det inte. Cancertumören i bäckenet försvann inte och en enda utväg kvarstod. Operation. Skära bort tumören och på samma gång göra så att jag aldrig skulle kunna springa igen – aldrig kunna spela fotboll igen. Över 12 timmars operation och hamnade till slut i rullstol.
Jag tvingades nu välja. Att tycka synd om mig själv eller att faktiskt göra det bästa av situationen.
När jag som första människa någonsin i rullstol, den första augusti 2013, nådde toppen på Kebnekaise insåg jag att berget varit som mitt liv. Det har varit svårt på vägen upp, jag har brutit ihop men jag har inte aldrig gett upp. Jag har tagit mig tillbaka, och fortsätter möta nya utmaningar med ett leende varje dag.
Nu åker jag Sverige runt och föreläser på stora företag och organisationer om att vända motgång till framgång. Se dina begränsningar som möjligheter istället, våga tro på att det är möjligt och våga följ dina drömmar. Livet är för kort för låta bli.
Ha en härlig dag!
Aron
Gillade du inlägget? – Tryck gärna på gillaknappen nedan för att dela det med dina vänner!
[social_sharing style=”style-3″ fb_color=”light” fb_lang=”en_GB” fb_text=”like” fb_button_text=”Share” tw_lang=”en” tw_button_text=”Share” g_lang=”en-GB” g_button_text=”Share” alignment=”center”]
Hej Aron!
Jag beundrar dig, du är en fantastisk människa! Du tar din funktionsnedsättning på absolut rätt sätt, den är inget hinder i ditt liv, den utgör en sporre för dig att ständigt testa dina gränser, att uppnå det du vill uppnå i ditt liv.
Jag vet vad du går igenom, jag har själv vandrat en liknande väg. Jag hade en hjärntumör som barn, blev förlamad på vänster sida, men klarar mig alldeles utmärkt i livet.
Kämpa på och tro på dig själv och dina möjligheter! Glöm aldrig: Vi klarar det vi vill uppnå, vår väg dit ser eventuellt annorlunda ut än gemene mans väg dit, men det är vår möda och strävan dit som räknas!
Kram Angelica