fbpx

Nu är år 2010 snart till sin ända och jag ska därför summera det lite kort samt berätta om mina planer inför nästa år.

2010 – Årskrönika

Tävlingssäsongen började redan i januari i Australien dit vi for med landslaget för att medverka i summer down under racing series. Inför tävlingarna vad jag hoppfull att kunna prestera bra men väl där gick det inget vidare. Jag hade svårt att få till tekniken, fick svårt med andningen på något lopp och ja det mesta gick bara fel. Väl hemma från Australien var det strax där efter dags att åka till Vancouver på Paralympics för att spela kälkhockey. I början på mars bar det var till Vancouver Island där vi hade uppladdning i 10 dagar innan spelen skulle dra igång på riktigt. Jag hade under tiden inför Paralympics känt mig rostig på hockey och jag visste inte riktigt hur min form var. Väl på Vancouver Island började jag hitta tillbaka mer och mer. Väl i Vancouver kändes det riktigt bra. Vi inledde första matchen mot Norge på ett lysande sätt. Vi gjorde första målet och satte tryck på dem på en gång. Vi hade ledningen ända tills det återstod två minuter av matchen och vi får en helt felaktig utvisning dömd. Detta leder i sin tur till att Norge kan kvittera till 1-1. Vi spelar sen oavgjort i förlängningen och förlorar till slut på straffar.

Vi hade inte den bredaste truppen när vi gick in i turneringen och redan i första matchen mot Norge fick vi vår lagkapten samt kanske viktigaste spelare skadad med bruta fingrar. Detta ledde i sin tur till att jag tillsammans med några andra fick spela näst intill hela matcherna utan avbrott samtidigt som våra motståndare hade två femmor att byta runt på. Det gick bra i matchen mot Norge -att spela på adrenalin i en match var inga problem men sen höll det inte längre. Till sist slutade vi sist en turnering där vi lika gärna skulle kunnat sluta fyra om vi hade slagit Norge.

Näst på tur efter Vancouver var en månads träning och sen Padova (Italien) maraton. Maran gick riktigt bra och jag hängde med de bästa nästan halva loppet innan tappade rygg och fick köra sista biten själv. Det kom ända att bli ett personlig rekord och som det visade sig sen även en kvaltid till VM.

Efter Padova var det ytterligare en månads träning hemma och efter det bilade jag ner till Schweiz med mina vänner Kalle och Simon. Vi bodde i den lilla byn Sursee i två veckor för att träna och tävla. Första tävlingen var en bantävling som kändes väldigt bra för mig. Jag lyckades hänga på folk som vanligt vis brukar slå mig med mycket och jag slog även några som brukar slå mig. Väldigt bra helt enkelt. Det kändes som om allt började lossna =)

Den andra tävlingen var Schenkon maraton som jag verkligen hade sett fram emot att få köra efter att jag kört en av mina bästa maror där år 2008. Allt kändes bra inför loppet men väl vid starten började det spöregna. Regn och tävlingsstol är ingen bra kombination då greppet blir väldigt dåligt på drivringarna och det är det svårt att köra fort. Maran blev därför inget vidare. Efter maran hade vi fem dagar innan vi skulle åka hem vilka ägnades åt mycket träning. Blev en väldigt lyckad och rolig resa om man bortser från att vi inte så solen många timmar på våra 2 veckor…

I början av juni höll jag på att förbereda mig som bäst för att åka till Schweiz igen och denna gång köra två bantävlingar med landslaget. Allt gick väldigt bra fram till en natt då jag plötsligt vaknade med kraftiga magsmärtor. På sjukhuset konstaterade man att jag hade tarmvred, vilket är när tarmarna har slagit någon slags knut på sig själv. Pålstek? :) Några dagar senare var jag opererad och förbjuden av läkarna att träna på 8 veckor. Aj aj mindre bra för mig som skulle åka till Schweiz och göra kvaltider till VM. Istället för Schweiz blev det en semesterresa till Frankrike för att vila upp mig hos några vänner, inte för att det blev så mycket vila men ändå :)

Efter att bara ha varit tillbaka i tävlingsstolen i 4 veckor åkte jag i september till Lissabon för att köra en halvmara i denna vackra stad. Jag hade inga som helst förväntningar inför loppet och planerade bara att köra full fart från start för att se vad jag var i för form. Det slutade med att jag placerade mig två på en riktigt bra tid dessutom. Dagarna innan jag for iväg till Lissabon hade de ändrat kvaltiden på maraton till vm och tiden jag gjorde i Padova var nu plötsligt en A-standard. Eftersom min form var osäker efter operationen fick jag därefter som krav att köra bra i Lissabon för att få åka på VM. Sagt och gjort jag gjorde jag ett bra lopp och fixade där biljetten till Nya Zeeland!

Hösten har sen till största delen bestått av träning hemma vid fram till i början på december då vi var iväg till Teneriffa på träningsläger. Riktigt härligt det var att få sol och värme igen som kontrast till all snö och minusgrader. Var även riktigt intressant att bli filmad med höghastighetskamera under träningen för att kunna studera tekniken närmare.

Vad kommer 2011 bestå av?

VM på Nya Zeeland i Januari där jag kör maraton.

Jobba på tekniken. Jag insåg på Teneriffa att det finns en del saker i min teknik som jag måste rätta till.

Köra fler maraton än tidigare år. Min förhoppning är att köra 5st.

Vad har mer hänt 2010?

Jag har flyttat från Nacka till Täby och bor nu i min första egna lägenhet. – Big step :)

Jag har påbörjat en kurs i Kinesiologi. – Otroligt spännande!

Jag har läst grundläggande medicinkurs på halvtid från Uppsala Universitet.

Sist men ack så viktigt vill jag tacka alla (sponsorer, vänner, familj, förbund, ni vet vilka ni är) som har hjälpt mig göra 2010 till ett fantastiskt år och kommer hjälpa mig göra 2011 ännu mer fantastiskt!

Gott nytt år!

Aron