Kebnekaise 2013 – mitt första stora äventyr

Våren 2013 fick jag en utmaning av äventyraren Johan Ernst Nilson:
”Aron, du borde bestiga Kebnekaise!”

Min första reaktion var snabb och självklar:
”Johan, du fattar väl att det inte går? Jag sitter ju i rullstol!”

Men efter några samtal lyckades han så ett frö. Vad var egentligen det värsta som kunde hända? Att jag skulle misslyckas? Det kändes nästan värre att inte ens försöka.

Så jag började träna. Jag hade aldrig bestigit ett berg tidigare – aldrig ens gjort ett riktigt äventyr. Hur skulle jag klara det här? Ändå bestämde jag mig för att ge allt.

Mot toppen

I slutet av juli anlände jag till Kebnekaise fjällstation. Där började den riktiga resan. Nervositeten blandades med en enorm förväntan. Jag tog mig fram med kryckor, drog mig på armarna och kröp. Varje meter krävde allt jag hade.

De flesta gör bestigningen på runt 12 timmar. För mig gick det långsammare. Vår plan var därför att tälta längs vägen. Efter sex timmars slit den första dagen slog vi läger vid Kittelsjön. Jag var totalt utmattad – men lyckligare än någonsin. Naturen runt omkring var mäktig och känslan av äventyr var starkare än tröttheten.

Nästa dag var planen att fortsätta. Men stormvindar och ösregn satte stopp. Vi blev inblåsta i tältet i 36 timmar.

Mikromål – en strategi för livet

När vi äntligen kunde fortsätta var kroppen redan tung. Tröttheten slog hårt och snart kände jag att jag inte skulle orka mer. Jag sa till Johan att jag ville bryta.

Hans svar förändrade allt:
”Aron, vi går bara till den där stenen där borta. Sen ringer vi helikoptern.”

Det var 100 meter dit. Jag pressade mig dit, satte mig på stenen och vilade. Och plötsligt insåg jag: en sten till klarar jag nog. Sen en till. Och en till. Så höll vi på – sten för sten, mikromål för mikromål.

Den här strategin blev min räddning. Och idag pratar jag ofta om just mikromål i mina föreläsningar – hur små delmål kan ta oss genom de största utmaningarna, både privat och professionellt. Läs mer om mina föreläsningar här »

Toppen – och ett nytt liv

Den 1 augusti 2013 nådde jag toppen av Kebnekaise. Jag blev den första personen i rullstol att ta mig dit.

Jag kommer aldrig glömma utsikten där uppe. Fjällen bredde ut sig som ett hav av berg, och jag tänkte tillbaka på när jag som nioåring opererades för cancer och till slut hamnade i rullstol. Kontrasten var enorm. Där och då sköljde tacksamheten över mig – jag hade bevisat för mig själv att rullstolen inte var någon begränsning.

Jag är evigt tacksam till Johan och hans dåvarande flickvän Lina som tog mig upp på det här äventyret. Det blev inte bara en bergsbestigning. Det blev startskottet på ett nytt liv – idén om att bli professionell äventyrare i rullstol föddes där på Kebnekaises topp.

Sedan dess har jag varit tillbaka tre gånger, varav en gång tillsammans med en grupp barncanceröverlevare. Läs mer om det äventyret här »