simning över ålands hav med bara armarna 

Simningen över Ålands hav

Jag lärde mig crawla först 2014, när jag tränade inför min första Svenska Klassiker. Året efter frågade en bekant om jag ville vara med i en stafett över Ålands hav. Tyvärr var jag uppbokad på föreläsningar de datumen – men då kom en galen idé:

Skulle jag kunna göra det själv?
Simma hela vägen från Sverige till Åland. Som nybörjare. Med bara armarna.

Till slut bestämde jag mig: Jag måste ju prova! Jag skulle ha följebåt med mig, så risken var minimal.

Starten i Grisslehamn

Jag tränade stenhårt i sex månader och i början av augusti, klockan fyra på morgonen, hoppade jag i vattnet vid Grisslehamn. Chocken var brutal – 14 grader! Kylan kröp direkt in i kroppen, och jag förstod att den skulle bli en av mina största fiender under dagen.

Efter ungefär sex timmars simning, och runt 20 kilometer avklarade, hände det som absolut inte fick hända: vädret slog om. Från spegelblankt vatten till vågor på en och en halv meter. Plötsligt var varje armtag en kamp.

Självledarskap i praktiken

Där och då fick jag plocka fram allt mitt självledarskap. Jag fick coacha mig själv, ta kontroll över tankarna och fortsätta framåt trots att varje cell i kroppen skrek efter att ge upp. Det här är en erfarenhet jag ofta delar i mina föreläsningar om självledarskap – för det var verkligen där ute på havet jag fick leva det jag brukar prata om.

I sju timmar till kämpade jag mot vågor, kyla och mina egna negativa tankar. Rösten i huvudet försökte locka mig att ta den enkla vägen, att kliva upp i båten. Men jag vägrade.

Äntligen framme

Efter 13 timmar och 37 kilometer nådde jag äntligen Åland. Jag var helt utmattad och genomfrusen – men också lyckligare än någonsin. Jag hade gjort det!

Simningen över Ålands hav är fortfarande en av de tuffaste och mest utmanande prestationer jag någonsin gjort. Jag är evigt tacksam till teamet i följebåten och min vän Christoffer Haas i kajaken – utan er hade det aldrig gått.