Fallskärmslicens i Dubai 

Att landa på rumpan

På min 18-årsdag fick jag ett tandemfallskärmshopp i födelsedagspresent av mina föräldrar. Jag minns fortfarande pirret och adrenalinet när jag kastade mig ut ur planet – det var helt magiskt. Samtidigt tänkte jag: “Wow, det här är häftigt… men att hoppa själv? Aldrig i livet.”

Spola fram till 2018. Då hade jag hunnit bli äventyrare på heltid och börjat inse att det mesta faktiskt är möjligt om man bara bestämmer sig. Varför skulle jag inte kunna ta en egen fallskärmslicens?

Samtidigt hade en vindtunnel öppnat i Stockholm – Bodyflight – där man kunde testa att flyga sin kropp i luften, nästan som att hoppa på riktigt. Jag bestämde mig för att prova. Till en början var det svårt att hålla kontrollen, men jag lärde mig snabbt. Snart kunde jag ligga stabilt, styra och till och med börja njuta av känslan. Det fick mig att tro att det här faktiskt kunde funka även i verkligheten.

Den stora frågan var bara landningen. Jag kunde inte använda benen för att springa i landningen som andra hoppare. Kunde det gå att landa på rumpan med en kudde som skydd? Jag började googla, och till slut hittade jag en rullstolsburen hoppare i Australien som hade lyckats. Och om han kunde – varför inte jag?

Efter två timmar i vindtunneln bestämde jag mig: Jag skulle åka till Dubai, en plats känd för stabilt väder och bra träningsförhållanden, och ta min A-licens.

Väl på plats började allt med teori innan det var dags för mitt första riktiga hopp. Jag var peppad – men också livrädd. Hur skulle det gå i luften? Och framför allt – hur skulle det gå i landningen?

Själva hoppet gick fint, men när jag drog i skärmens bromsar inför landningen bromsade jag in för tidigt. Resultatet blev en brutal smäll rätt på rumpan. Luften gick ur mig och jag låg och flämtade på marken. Jag var vid liv – men det gjorde fruktansvärt ont. Jag började tvivla på om jag verkligen kunde hålla på med det här.

Vi analyserade filmen efteråt och min instruktör visade exakt vad som gått fel. Jag visste att jag hade en chans till – men rädslan satt otroligt djupt. Min kropp skulle inte klara en smäll till av den sorten.

När jag närmade mig marken på nästa hopp tog jag ett djupt andetag. “Nu gäller det. Sätt landningen.” Sekunden senare gled jag in över sanden och satte en perfekt mjuk landning. Jag klarade det! Lyckan var total.

Det ena hoppet ledde till det andra. På bara sex dagar gjorde jag 26 hopp i Dubai och avslutade med min A-licens i fallskärmshoppning. Från att ha varit säker på att jag aldrig skulle kunna hoppa själv – till att bli licensierad fallskärmshoppare.

Ytterligare ett bevis på att gränser går att flytta – om man vågar försöka.