Svenskt rekord i fallskärmshoppning 

145 fallskärmshopp på 12 timmar!

Våren 2018 tog jag mitt första fallskärmshopp – och direkt var jag fast. Frihetskänslan av att falla fritt växte sig starkare för varje hopp, och ganska snart började tankarna snurra: Vilken galen utmaning kan jag ta mig an inom fallskärmshoppning? Finns det något rekord jag skulle kunna slå?

Då slog det mig – jag har ju uthålligheten! Kunde jag slå det svenska rekordet för flest hopp på 24 timmar? En snabb googling visade att rekordet låg på 105 hopp. Drygt fyra hopp i timmen. Det där borde jag kunna klara!

Men ett sådant rekord handlar inte bara om uthållighet, utan om logistik på högsta nivå. Vi behövde flygplan, flera piloter, hoppledare på marken, erfarna packare, servicefolk – och minst sex fallskärmar i rotation för att packningen skulle hinna ikapp medan jag var i luften. Det är många pusselbitar som måste falla på plats för att maskineriet ska fungera.

Efter letande föll valet på Dala-Järna flygplats, en plats utan tidsrestriktioner för flygning. Flygplanet blev Fallskärmsklubben Dalas Cessna 206 – litet men snabbt, och klubben ställde dessutom upp med fantastiskt ground crew. Utöver det hade jag vänner som hjälpte till med packning och all möjlig support på marken. Utan dem hade det aldrig gått!

Så kom dagen. Vädret strulade rejält och vi kunde inte börja förrän vid 10 på förmiddagen. Men när regnet äntligen drog bort fick vi upp farten. Proceduren blev ett väloljat maskineri: snabbt in i planet, upp till 700 meter, ut ur dörren, dra skärmen direkt, spiral ner i maxfart, landa, byta rigg i rekordtempo med hjälp av teamet, hoppa in i golfbilen och tillbaka till planet för nästa vända.

Efter några timmar gick allt på autopilot – tills mardrömmen slog till. Jag drog skärmen och kände direkt att något var fel. Fallskärmen började rotera, och jag tvingades lossa huvudfallskärmen och dra reserven. Den fungerade perfekt och jag landade säkert, men hjärtat slog hårt. Hoppledaren Pär frågade om jag var okej. Jag svarade ja, tog en ny rigg – och bestämde mig för att fortsätta. Det bästa sättet att möta rädslan? Hoppa direkt igen.

Vid runt 80 hopp började kroppen säga ifrån. Jag var helt slut och nära att ge upp. Men då räddade pizza mig – bokstavligt talat. Jag satt i planet mellan hoppen med en pizzabit i handen och kände energin komma tillbaka. Ibland följde vänner med upp och hoppade, vilket gjorde det hela ännu roligare.

Efter tolv timmar drog ett nytt oväder in och satte stopp. Då hade jag hunnit göra 145 hopp – långt över det gamla rekordet. Och som en extra bonus blev det 1000:e hoppet i min karriär. Att dessutom få göra det sista hoppet tillsammans med mina vänner var magiskt.

Rekordet var slaget med råge, och vi lyckades dessutom samla in en rejäl summa till Barncancerfonden. Tack till alla som gjorde det här möjligt – piloter, hoppledare, ground crew, packare och vänner. Utan er hade det aldrig gått! ❤️